Ta dig tid till att läsa detta
Nu ska ni få höra om min händelserika dag. Ni anar inte hur mycket jag sett och upplevt idag. Dagen började med att jag försov mig 15 minuter (inte mycket men det gör skillnad och jag måste tillägga att klockan ringde 05.00) Jag fixade och donade tog min väska och skulle gå ner till vägen. Det var bäckmörkt ute, jag gick och lyste med min mobiltelefon, som var sämre än en lysande fluga, och när jag gått halvvägs ner för backen hör jag något prassel prassel, jag tittar åt höger och där står något stort svart djur med horn, ungefär 3 meter från mig. Svar ja, jag blev dörädd. Alla dessa tanker om att den skulle springa efter mig och ta kål på mig. Jag fortsatte att gå, lugnt och sansat medans mitt hjärta pumpade fortare och fortare. Jag sa för mig själv, titta inte bak, titta inte bak och snälla gode gud låt mig leva (nej, jag har inte blivit kristen) I vilket fall som helst, när jag kom ner till grinden skulle jag försöka öppna den så fort så möjligt, för på andra sidan grinden var jag säker. Så jag skulle öppna låset och märket hur mycket jag skakade, mina händer darrade sönder. Men jag fick upp låset och jag kunde äntligen andas igen. DET VAR HEMSKT, jag var så rädd. Alla dessa djuren runt om mig gör mig så nervös.
Max hämtade upp mig och vi åkte till skolan där vår buss skulle ta oss ner till Fresno. Det var jag och 5 andra elever som skulle volontära på en restaurang för hemlösa. När vi närmade oss stället såg vi hur folk levde på gatorna i deras tält och hur slitna och utmattade det var. Det var tragiskt. Jag började jobba på salladen, det var sallad i mängder. Sen var det dags att servera frukost, toast med sirap, frukt, muffin/kanelbulle och juice. Det gick som ett rullande band och jag la upp muffin/kanelbullar. Saken var den att kanelbullarna var inte delade i lika stora bitar, så vissa var små och andra stora. Jag lägger upp en liten bit kanelbulle på tallriken och jag tänker, gud vad liten, stackars den som får den. Jag tittar upp och vill se vem som får den, tror du inte att en 8-årig pojke står där och får den lilla biten, han tittar på den och ser så besviken ut. Jag ville bara ge honom den största jag hade, men allt gick så fort så jag hade ingen chans. Stackars pojke.
Efter det gjorde jag ännu mer sallad, jag skar mig i fingret, men man som jag är gnällade jag inte utan plåstrade om det och fortsatte. Efter några timmars arbete drog vi till skolan igen. Hade två lektioner kvar sen hade jag cheer. På fredag är det match igen och vi har övat in ett nummer som är riktigt bra nu och jag har verkligen kämpat rumpan av mig. I vilket fall som helst, vi gick ner och skulle öva på fotbollsplanen. Vår dans slutar med att vi hoppar ner i spagat (jag är inte helt nere, så när jag tränar inomhus kan jag kontrollera det) nu var vi ute på planen och gräset var vått, mina ben bara åkte iväg och jag sträckte baksidan av min muskel, jag trodde inte det var så farligt (och tränaren hade precis sagt att vi skulle göra allt fullt ut och skärpa oss) så dum som jag är ville jag inte gnälla så jag gjorde det igen, och jäklaaaaaaaar, då kom tårarna. Det gjorde så fruktansvärt ont. Så nu ligger jag här, med bandage och is och kan förmodligen inte vara med denna fredag vilket gör mig så ledsen för det är så himla kul.
Så nu är jag hemma, själv faktikst, och tröstäter (och nej jag kommer inte bli en fettis). Detta var min dag, jag hoppas ni där hemma har haft en bättre.
Puss min favoriter.
Kommentarer
Postat av: Fru Broccoli
Käraste Emma, vilken dag, puh! Kanske lider du av koskräck? :)Hmmm, svart med horn, ko eller tjur gubevars?! Jag hade oxå blivit asrädd. Huva!
Och den lilla (stora) muskeln, men attans vilken otur! Emma du är inte farligt envis eller hur? ;) nu blir det nog att ta set lugnt med spagaten ett tag, hmmm. Trist, javisst, men ät nu din broccoli som du ska så ska du se att saker o ting ordnar upp sig. Och annars då? Ta nu hand om dig! Kram Lena
Trackback
