My Life In the U.S.

jag är lite kluven, jag vet inte riktigt vad jag känner eller rättare sagt jag känner inte så mycket. Jag vet inte hur många gånger jag loggat in på bloggen och velat skriva något, men stängt ner igen eftersom det bara varit tomt i huvudet. Jag har gjort så mycket grejer, men det har bara inte gått genom mina fingrar till tangentbordet. Ena sekunden älskar jag mitt liv här, alltså verkligen älskar. Andra sekunden vill jag bara vakna upp på andra sidan jordklotet och vara med min min familj. Det är så svårt att beskriva. Det är inte så att jag sitter ner och verkligen saknar sverige, det är mer att det ploppar upp en tanke lite då och då som dämpar ner mig lite. usch nej, absolut en svår känsla att beskriva. Just nu känner jag mig, glad, ensam, ledsen, lycklig, trött, nervös, nyfiken. Förstår ni vilken bergodalbana av känslor. Under tiden jag skrivit detta har jag fått tårar i ögonen två gånger, skrattat en gång, gäspat 13 gånger och även inset hur bra jag har det. I vilket fall som helst, jag lever, även om man kunde tro något annat med tanke på alla mina nya inlägg jag gjort på sistone... men ni kan alltid följa mig på facebook, där ploppar nya bilder upp hela tiden. På onsdag beger jag mig till San Francisco och spenderar 4 dagar med Vera Krona, kan det bli bättre?